Jag är övertygad om att kiosken i varberga snart kommer neka mig att köpa ut coca cola.

 - Tyvärr vi säljer inte till missbrukare, kommer dom säga.
Och så kommer jag stå där och desperat försöka förklara att jag faktiskt handlar grönsaker och annat  ibland, fast på Willys. Men dom kommer bara att skratta mig rakt upp i ansiktet och säga att jag lever i förnekelse. " Lilla vän, vi har länge förstått att du är gravt sockerberoende och vi är oroliga allihopa här"

Speciellt den ca 45åriga fejkmörkblonda mannen som ALLTID är där när jag köper cola. Men köper jag en tidning eller en mjölk, då är det nån annan som står och tar betalt. Jag hoppas innerligt att han berättar för sin kollega att jag är inne och köper nåt annat ibland.



Fast jag kan med glädje berätta att det har minskat kraftigt med cola drickandet. kanske en burk i veckan nu, förut 3-4 om dagen. Så jag har gjort stora framsteg och jag är väldigt stolt och berättar det för alla som vill höra och inte vill höra.

Så nu vet ni. Det här är den bittra sanningen om mig ;)