Nu sitter jag ensam i lägenheten och det är söndag kväll. Rani är hos sin mamma tror jag men hon kommer imorrn. Har saknat henne :)
Av någon underlig anlednng tänker jag massor på helgerna, speciellt söndag kvällar.
Det är väl blandannat för att jag vet hur helgerna brukar se ut för mig när jag var tillsamans med Marcus. Och jag undrar vad han har för sig nu på helgerna..utan mig..
Fortfarande, efter snart ett år så tänker jag på honom. Varenda jäkla dag.
Alla tjatar om att jag måste glömma, men måste jag verkligen det? Kan jag inte få ha alla minnen kvar, gråta när jag hör "våran" låt eller titta på gamla kort på oss? Let´s face it, jag kommer A L D R I G nånsin att glömma honom. Det spelar ingen roll om jag hittar en ny kille som är världens bästa, i bakhuvudet finns alltid Marcus ansikte och röst fastbränt för alltid.

Sorry för ännu en sentimental blogg om Marcus, men va tvungen att få ur mig lite tankar...

Skit också. Jag vill inte glömma men jag vill gå vidare. =(