Orkar inte ens åka till stan o träffa nån och man kan ju liksom kanske inte kräva att alla kommer hit jämt, förstår om folk inte vill det...

Ganska känslosam också, så fort minsta lilla går emot en så blir man typ helt förstörd haha...Just i denna stund känns det som att JAG INTE ORKAR MER, får knappt nån sömn, har ont överallt, ont i revbenen, foglossningen, ischias...och för att inte tala om förlossningen som väntar ;)

Jag VILL inte klaga hela tiden men det blir lätt så när man sitter ensam heeela dagarna och så fort man rör sig så gör det ont, man blir ju lite galen till slut...Känns som att ingen förstår mig fast jag vet att det är massvis med folk i min närhet som har varit i samma situation. Men ibland hjälper inte det.

Jag försöker tänka på när det lilla knytet ligger på mitt bröst för första gången, då har jag nog glömt allt som var jobbigt under graviditeten :)

Hungrig hela tiden, sugen på cola..har ingen..nej om jag tänker på det börjar jag snart gråta igen haha :P

Nästa inlägg ska bli gladare, jag lovar ;)